Reportage
 
 
Götaverkens flygplanstillverkning, mm.

En sammanfattning av ett mycket uppskattat föredrag av Ulf Delbro,
måndagen den 2 februari 2015, på Saabmuseet av Niels-Uno Håkansson.


I början av 30-talet konstaterade Marinen att deras behov av flygplan inte blev tillgodosett. Man vände sig då
till skeppsredare Dan Broström, tidigare Marinminister och med ägarintressen i Götaverken för en sondering
av deras möjligheter att starta flygplanstillverkning.

Götaverken hade ett klart intresse av detta, bl.a. för att kunna jämna ut en minskad fartygsproduktion vid lågkonjunktur. På 30-talet rådde djup depression vilket innebar minskad orderingång på varvsidan.

1934 tog styrelsen för Götaverken beslut att starta en Aeroplanavdelning med syfte att tillverka militära
flygplan för svenska försvaret.
VD Hugo Hammar uppvaktade intensivt Flygstyrelsen/KFF (Kgl. Flygförvaltningen) och lyckades 1935 få beställning att på försök tillverka 3 st Hawker Hart – ett spaningsflygplan/lätt bombfpl.
Om allt fungerade ställdes ytterligare beställningar i utsikt.
Chef för flygavdelningen blev en ung ingenjör, Daniel Torbjär, då 35 år.

                  
                   • Hawker Hart, B4. Motor: Bristol Pegasus 540 hk/Nohab Mercury VIIA 580 hk
                   • Marschfart: 220 km/t
                   • Beväpning: 2 st 8 mm kulsprutor m/22, 200 kg bomber


B4 tillverkades även av ASJA (Svenska Järnvägsverkstädernas Aeroplanavdelning) och CVM (Centrala Verkstaden Malmslätt) under 1937-39. Där hade tillverkning av flygplan bedrivits under ett antal år.
När Götaverken i januari 1935 fått uppdraget valde Daniel Torbjär ut ett 20-tal man att ingå i den nya avdelningen, och åkte själv tillsammans med 10 man till CVM för att bekanta sig med flygplantillverkning.
Men, det drog ut på tiden innan man kom igång. Det var helt enkelt betydligt mer komplicerat att tillverka flygplan än vad man hade räknat med på Götaverken.
Första planet skulle levereras hösten 1936, men levererades ett år för sent, hösten 1937.

Nedan några bilder på Götaverkens Aeroplantillverkning:

                         

                         

                                     
                                     Första provflygningen gjordes 5 aug 1937, ett helt år försenat!

KFF blev mycket missnöjda med Götaverken, som man ansåg inte satsade tillräckligt på flygplanstillverkningen.
Några fler beställningar av B4 från KFF utöver de första tre blev det därför inte.
Resterande B4:or tillverkades av CVM och ASJA.
Men, den legendariske flygplatschefen på Torslanda, Gösta Andrée föreslog då på hösten 1937, att
Götaverken i stället skulle satsa på ett sportflygplan.

Götaverkens sportplanprojekt – GV 38
Gösta Andrée fick i uppdrag av GV, hösten 1937, att åka till USA för att finna ett flygplan lämpligt för licenstillverkning. Han tecknade där licensavtal på ett sportflygplan med företaget Rearwin. Tillverkningen på Götaverken av detta flygplan kom igång 1938, och det fick därför beteckningen GV 38.
Götaverken tillverkade 14 stycken.

                 

                 
                   SE-AHG. världens enda flygande GV 3S. Ägd av Götebotgs Veteranflygsällskap.

GV 38 blev ingen större succé. Även om maskinen var robust ansågs flygegenskaperna inte vara lysande.

GV 38 fanns 1939 med i KSAK:s urval till nytt standardflygplan, men föll bort då klubbarna ville ha ett öppet flygplan och valde Klemm 35. Därför utgick inget statsbidrag vid inköp.

Krigsutbrottet innebar att marknaden för sportflygplan helt försvann under ett antal år. När efterfrågan återkom efter kriget hade GV redan lagt ner flygplantillverkningen.


                                 Svensk flygindustri, kortfattat.

1936 års försvarsbeslut drev mot satsning på ett starkt flygvapen, baserad på en stark självständig svensk flygindustri. Från början avsågs licenstillverkning, men målet var egna konstruktioner.

Flera företag såsom ASJA, Bofors, Kockums och Johnson-koncernen visade intresse och uppvaktade flitigt CFV. Även Götaverken gjorde framstötar (trots att B4:orna ännu ej var levererade och utsikterna att få nya beställningar var dåliga).

1937 köpte Bofors bolaget Nydqvist & Holm i Trollhättan med dotterbolaget NOHAB Flygmotor för att där kombinera tillverkning av flygplan och flygmotorer. Flygdelen fick namnet Svenska Aeroplanaktiebolaget – Saab. Målet hos ägarna, bl.a. Axel Wenner-Gren, var att överta ASJA och skapa en dominerande flygplantillverkare i landet, vilket ASJA:s ägare, Wallenberg helt motsatte sig.

Konkurrensen för att inte säga stridigheterna mellan Saab och ASJA blev ohållbart, och statsmakterna
tvingade fram en sammanslagning. Den 1 december 1939 fastställdes att det nya företaget, som fick namnet Saab skulle vara landets enda flygindustri.

Saab och ASJA var arga konkurrenter, men ville båda till varje pris hålla Götaverken utanför, och det uppsåtet lyckades man med.
Efter diverse interna stridigheter fastställdes det, den 1 december 1939, att SAAB skulle vara landets enda flygindustri.KFF satsade på ASJAs projekt L11 som blev fpl Saab 18.

Götaverken lade ner sin Aeroplanavdelning då det stod klart att man inte kunde påräkna några militära beställningar och då marknaden för sportflygplan helt försvann till följd av kriget, men man fick under
mellantiden göra en betydande insats med montering av krigsflygplan för Finland under det s.k. vinterkriget 1939-40.

       
        Saab 18


          Monteringen av krigsflygplan för Finland under
          vinterkriget 30/11-1939 – 13/3 1940 och fortsättnings-
          kriget 25 juni 1941 och den 19 september 1944.

                                          Fiat G50


Finska flygvapnet beställde 1939 35 st Fiat G50 jaktflygplan från Italien. Montering av dessa flygplan ägde
rum i Sverige.

 

Flygplanen fraktades i lådor till Sverige för montering under sträng sekretess.
    • 2 flygplan monterades av ABA på Bulltofta i Malmö.

    • 17 st monterades av Saab i Trollhättan.

    • 16 st monterades av Götaverken på Torslanda. (18/2 1940 – 3/3 1940 = 1 per dag)

    • 33 st flygplan levererades till Finland varav 32 före 13 mars 1940 och ett senare.
       (Vinterkriget pågick 30/11-1939 – 13/3 1940)


    • 1 flygplan totalhavererade i Västerås.

    • 1 flygplan med en ungersk pilot, löjtnant Bekassy, försvann under leveransflygningen.

 
   Klart för provflygning. Den italienske flyglöjtnanten Carlo Cugnasca gör sig beredd.

Under några veckor vanns tretton luftsegrar med Fiat G50. Ett plan förlorades i luftstrid och två piloter stupade.

I fortsättningskriget (1941-1944) vanns 88 luftsegrar med G50.

Med Fiat G50 sköt finska jaktpiloter sammanlagt ner 101 sovjetiska flygplan under de två krigen


                                        Westland Lysander

När alla 16 Fiat-flygplanen var monterade den 3 mars 1940 fick Götaverken fortsätta med att på Torslanda montera sammanlagt 9 st engelska spaningsflygplan av typ Westland Lysander för Finlands räkning.

Monteringen påbörjades den 14 mars och avslutades den 20 mars. Arbetet genomfördes således på enbart
sju dagar!

Flygplanen provflögs av en engelsk provflygare. Omedelbart därefter övertogs planen av en finsk pilot, som
flög dem till Finland via Västerås.

Flygplanen saknade nationalitetsbeteckningar, vilket framgår av bilden. Samma gällde Fiat- och Brewster-flygplanen, de var omärkta när de flögs från Sverige.

        
          Westland Lysander

Observera de övermålade nationalitetsbeteckningarna.

I bakgrunden SE-AGB Rearwin 9000 – prototyp till GV38


                        Brewster 239 Buffalo

                             Kopplingen till Saab i Trollhättan


Saab i Trollhättan monterade 17 st Fiat G50 för Finlands räkning.

Men det största antalet flygplan som monterades på Saab var det amerikanska jaktflygplanet Brewster 239 Buffalo. Sammanlagt monterades 44 st Brewster i Trollhättan avsedda för det finska flygvapnet.

Planen provflögs av den amerikanske marinflygaren Robert Winston innan de hämtades av finska, för det mesta ytterst oerfarna piloter.

Chef för Saab i Trollhättan på den tiden var Claes Sparre, och Sparres morbror var ingen mindre än – Marskalken av Finland, Gustaf Mannerheim!

Historien om Saabs roll vid montering av flygplan för Finland är också mycket intressant. Winston skrev en bok, Aces Wild, som beskriver detta. Dessutom finns mycket intressant information att hämta på Internet.

Så här såg Brewster 239 Buffalo ut:

  
   Brewster 239 Buffalo
   Motoreffekt: 950 hk
   Toppfart: 480 km/h
   Beväpning: 3 alt. 4 12,7 mm ksp


Brewster 239 Buffalo ansågs av amerikanarna vara odugligt som jaktflygplan, de kallade den t.o.m. för den flygande likkistan! Men de finska piloterna var mycket förtjusta i flygplanet, som de kallade ”Himlens Pärla”. Taivaan helmi.

Brewstern var mycket framgångsrik under vinter- och fortsättningskriget,

Sammanlagt sköt Brewstern ner 496 fiendeplan med egna förluster om endast 19 plan!

                                                               ---


Den svenska hjälpen med montering av flygplan var av mycket stor betydelse för Finland och den blev mycket uppskattad.

Om någon är intresserad av att fördjupa sig i historien finns en referenslista.
Kontakta i så fall Niels-Uno Håkansson (nuhakansson@gmail.com).


                                                                                                           Tillbaka till löpsedel


                                                                                                                    TILLBAKA

 
  Saab s Veteranförening
  c/o Innovatum 
  Box 902
  461 29 Trollhättan
Ansvarig utgivare:
Göran Jönsson     
Tel.0520-97630
Email: 
goran.joensson@gmail.com
Webmaster:
Olle Johansson
Tel. 0520-31663
Email:
olle.johan@telia.com

 

©
Eftertryck utan tillstånd förbjudes.
Citera gärna, men ange källa!