Bilaga
 

1990-6


                   
                    Cirka 12 000 mil om året har Tore Gustafsson kört sedan han anställdes på Saab för 30 år sedan.


                                             Möt Tore "Med tummen" Gustafsson:

    Pionjär bland Saabs provförare

Han har kört bilar i australiensiska öknen, han har kamouflerat hemliga Saab-bilar i Polen och han har demonstrerat den första turbon. De som känner honom väl kallar honom for Tore ”Med tummen” Han är en av Saabs första provförare.

Tore Gustafsson ansvarar idag för ett antal test- och specialbilar som bland annat används som pressbilar. Sedan han anställdes på Saab för 30 år sedan har han kört ca 12 000 mil om året, besökt alla världens kontinenter och skruvat ihop hundratals bilar.

Började på linan
- När jag anställdes på Saab första gången 1959 kunde jag inte föreställa mig att jag skulle få vara med om så mycket i milt jobb. Jag började på linan i karossverkstaden på en arbetsplats som kallades "Stormen" för att den var så jobbig. Min förhoppning var, att jag så småningom skulle kunna skaffa mig en gård och leva på den.

Efter ett år på lantbruksskola var Tore Gustafsson tillbaka på Saab som lastbilsförare.

- En dag ringde någon från den tekniska avdelningen och frågade om jag ville delta i ett projekt med gengas. Projektet hade initierats av svenska staten som efterlyste alternativa bränslen att ha till hands i kristid. I två år arbetade jag tillsammans med en mekaniker och en ingenjör med projektet. Därefter hade jag tur. Man hade anställt en provförare på Tekniska, men eftersom han var en väldigt duktig mekaniker blev jag provförare istället för honom. Jag var inte så gammal och tyckte att det var rena himmelriket att få köra alldeles nya bilar.

96an breddades
- Det första spännande uppdraget var projekt Gudmund. Året var 1964 och styrelsen hade beslutat att vi skulle arbeta vidare med ett nytt bilprojekt. Vi provade nya delar och hela system för den blivande 99an i en Saab 96a. Till slut räckte det inte att bara prova delar i en mindre bil. Därför byggde vi Paddan, en Saab 96-kaross som vi breddade med 20 cm och ställde på en 99-platta. Vi körde på nätterna för att inte avslöja den nya bilen. Men en dag upptäckte tidningen Expressen, som sett två 96or i rad, att den ena var mycket bredare.
Tidningsurklippet finns bevarat. Så här löd rubriken::

Nej, men titta vad har hänt med Saab?
I bildtexten kan man läsa: Expressen har hittat den nya stora Saaben! Den blir i Taunusformat och provkörs just nu på småvägar i det skojiga Dalsland. Fabriken har lyckats kamouflera bilen på ett skrattretande - men mycket effektivt - sätt. Osv.

Träffade Erik Carlsson
- 1969 var jag nere i Paris med ett antal 99or som skulle visas på bilutställningen. Det var då jag träffade Erik Carlsson första gången, en person som jag så småningom blev nära vän med. Han har betytt väldigt mycket för mig och mitt jobb här på Saab. Samma år bestämde jag mig för att börja jobba som mekaniker. Jag hade lärt mig en hel del om bilarna och jag var inte längre den ende som var provförare på heltid.

- 1969 på senhösten skulle 99an provköras av amerikanska journalister på Hedenlunda utanför Nyköping. Jag blev ombedd göra i ordning bilarna och se till att de fanns på plats. Och på den vägen fortsatte det. 1972 åkte jag och Erik Carlsson till USA och arrangerade visningar med bland annat Saabs säkerhet som tema. Ett moment var att vi körde över en däckskniv så att ett framdäck punkterade.

                     
                        Månskensbonden Tore Gustafsson. Gården skaffade han 1974

Månskensbonde
Du är inte bara duktig på bilar du driver ett lantbruk också. När skaffade du det?
~ Det gjorde jag 1974. Jag köpte en gård i Stora Levene utanför Vara och den har jag kvar ännu. Min tanke var att jag bara skulle jobba kvar på Saab i fyra år till och sedan leva på gården. Men det bar sig inte ekonomiskt. I samband med att jag bestämde mig för att stanna kvar på Saab fick jag erbjudandet att bli ansvarig för test- och pressbilar.

Hur går det att kombinera ett jordbruk med det arbete som du har?
— På våren och hösten är det slitigt. Under vissa år har jag varit uppe i 4 000 arbetstimmar. Men det är roligt att se att det växer. Trivs man på landet är det ett bra boendesätt. Lantbruket är enklare att sköta idag med de moderna maskiner som finns, men det är också dyrare.

Tore berättar vidare om olika provkörningar för den internationella pressen: Mexico, Ryssland, Saudiarabien, Australien, Mellanöstern och så förstås vinterresor i finska Rovanemi.
- Nu låter det som om det bara är nöje. Men så är det visst inte, påpekar Tore. Det är omfattande förberedelser inför dessa provkörningar. En hel del praktiska saker ska fungera: transporter, skeppning och tullning av bilar. Vi lägger också ner ett omfattande arbete med att sammanställa de erfarenheter som vi fått av bilarna under körningarna. Våra rapporter lämnas sedan över till ansvariga inom Tekniska.

Tore nämner introduktionerna av Saab 9000 i Kolmården och Saab 9000CD i Nice.
- Det var stora arrangemang. Inför Nice skulle drygt 100 bilar göras i ordning för provkörningar.

                 
                   Vi har aldrig haft så bra bilar som nu, säger Tore Gustafsson.

Tycker om utmaningar
Vad är det roliga i ditt jobb?
- Jag har träffat många trevliga människor under åren. På somrarna kommer det ofta vänner som jag träffat utomlands och bor hos oss på gården. Jag tycker om utmaningar och det tycker jag att jag har fått i mitt arbete. Något som jag tyckte var väldigt spännande och roligt var att köra i Talladega. Där var jag med och körde hela tiden och det var verkligen en utmaning.

Det mindre roliga?
— Att jag varit borta från familjen mycket.

Vad känner du som gammal Saabare inför den situation som företaget befinner sig i idag?
— Jag lider med Saab att det går dåligt. Men vi har aldrig haft så bra bilar som nu. De senaste åren 89, 90, 91 har bilarna blivit bättre och bättre kvalitets- och prestandamässigt. Jag vet vad som är på gång när det gäller nya produkter för framtiden. Och jag är övertygad om att vi är på rätt väg.

                                                                      Text: Katarina Erhardsson Foto: Stig Hedström