Bilaga
 

1968-VIPS_6

         
      Verkstadschefen vid Saab-T, ingenjör Nils Gustaf Nilsson, fotograferad i den miljö som han nu lämnar efter 30 års tjänst.


En av Saab-T:s mesta "kändisar" lämnar
företager vid Årsskiftet


I och med 1968 års utgång försvinner en av Saab-T:s mesta kändisar från företaget. Verkstadschef, ingenjör Nils Gustaf Nilsson, lämnar då Saab efter mer än 30 års tjänst, och dessutom en tjänst i obruten följd. Han slutar dock inte för att sälla sig till pensionärernas skara, ty han har ännu några år kvar till den åldersgränsen. Dem tänker han utnyttja.

"Efter 30 års arbete i ett ständigt expanderande företag, vill jag nu få mera över för mig själv och mina intressen, som jag sällan haft tillräcklig tid att odla. Vi flyttar nu till Båstad, där vi sedan många år haft en gammal gård — Skepparegården — och där tänker jag pyssla i min trädgård, se över min frimärkssamling och givetvis segla och fiska", säger N-G och får en instämmande nick från hustru Anna-Lisa.

Ingen skrivbordsälskande verkstadschef
Vi nämnde ingressvis att N-G Nilsson varit Saabs mesta kändis och det är väl svårt att vederlägga påståendet. En verkstadschefs arbetsuppgifter är ju sådana att han måste tillbringa större delen av sin arbetstid i verkstadslokalernas alla skrymslen och vrår. Och eftersom N-G Nilsson ingalunda varit någon speciellt skrivbordsälskande verkstadschef utan alltid stått mitt i händelsernas centrom på verkstadsgolvet så har inte många saabare kunnat undgå att veta vem han är... de har, om inte annat, känt igen honom till utseendet. De som kommit honom närmare vet givetvis mer om honom än hur han ser ut. De har också säkerligen många positiva saker att säga om honom.

För att få veta lite mera om Saab-åren och om Nils-Gustaf Nilsson själv, vände vi oss till den som bör veta mest om honom — N-G Nilsson själv.

Skyfall välkomsthälsning i Trollhättan
— Hur blev du saabare?
— Ja, det var egentligen en arbetsstudiekamrat till mig som envisades att få mig till Saab. Vid den tidpunkten var jag anställd vid Husqvarna Vapenfabrik — jag är för övrigt född i Huskvarna — dit jag återvänt efter ungefär tre emigrantår i USA.

Saab var då ett nybildat bolag och det behövdes en assistent till verkstadschefen. Men när jag kom till Trollhättan för att diskutera anställningsvillkoren ville Erik Rydberg, som var planeringschef då, pruta på min begärda lön, -125 kronor i månaden, som ansågs vara en hög lön för assistentbefattningen... och det ville jag ju inte vara med om. Nåja, han gav med sig i lönefrågan och det blev anställning av.

När jag senare anlände till Trollhättan för att börja mitt arbete och steg av på järnvägsstationen, föll ett skyfallsliknande regn. Min första tanke var att jag hamnat mitt i de berömda trollhättefallen ... Jag tvingades faktiskt ta en taxi till min första bostad. Tänk dig — en smålänning i en taxi ... — och på 30-talet? Mina första intryck av Trollhättan blev följaktligen mindre angenäma. Desto bättre blev intrycket av Saab, och det var ju ändå det viktigaste.

Hundra anställda
— Hur många anställda hade Saab när du började?
— Var vi 100, så var det nog inte mycket mer, och alla höll på med anläggningsarbeten eller skolning för den kommande flygplansproduktionen. Första objektet blev dock ganska snart kylluftledplåtar till flygmotorer.

Claes Sparre hette dåvarande chefen för företaget, för övrigt en duktig chef och trevlig dessutom. Hans trivsamma vana att bjuda någon eller några av sina närmaste medarbetare på torsdagsmiddag (emellanåt ärtsoppa) var en uppskattad samhörighetsgest.

Produktionen kom så småningom igång på allvar och första flygplanet — det tvåmotoriga tyska medel tunga bombplanet Junkers Ju 86K med svensk flygvapenbeteckning B3 — provflögs 1939 och efterhand färdigställdes det totalt 17 plan av denna typ.

Erik Rydberg stridbar rospigg
Erik Rydberg utnämndes till platschef 1943 och under hans era hände det åtskilligt. Rydberg var gammal rospigg och som sådan synnerligen okonventionell och stridbar. Det blev hårda tag emellanåt, men det slutade alltid i samförståndets tecken och man kan säga, att den omtalade Saab-andan ytterligare förstärktes under hans epok.

Han fanns alltid mitt bland de anställda: utvidgade Lucia-fester till revyer, drog sig inte för en match i fingerkrok med Bark, dåvarande ordföranden i Verkstadsklubben, och tog livlig del i IF Saabs Boxningsklubbs verksamhet. Erik Rydberg och jag blev förresten utnämnda till hedersmedlemmar vid den tidpunkten. Efter den ärebetygelsen har jag dock aldrig hört ett knäpp från IF Saab... inte ens vid jubileumstillfällena...

Dramatiskt båtprov
— Någon annan kul händelse från den tiden?
— Ja, det skulle väl i så fall vara när Rydberg och jag skulle praktiskt prova en segelbåt av lättmetallplåt, som Rydberg tagit initiativet till att få fram, och som det fanns vissa planer på att börja tillverka vid den tidpunkten. Vi ville förstås att provet skulle företas under så realistiska omständigheter som möjligt, varför vi passade på en dag då det blåste halv storm på Göta älv. Rydbergs rospiggspåbrå predestinerade honom givetvis till platsen vid rodret. Min uppgift bestod i att "lägga ut". Det där gick nu inte så bra, båten gled ifrån mig, jag blev hängande en stund mellan båten och bryggan och hamnade kort därefter i vattnet. Under tiden hade båten lagt sig på tvären mot sjön . .. och så blev det bada även för Rydberg. "De där två håller då ihop i både vått och torrt", sades det på sina håll efter den seglatsen.

Storföretagets grund lagd under flygplanstiden
— Vad har du att säga om bilens ankomst och Saab som storföretag?
— Grunden till storföretaget lades väl redan under flygplanstiden av inte minst alla de yrkesskickliga och ansvarsmedvetna arbetare, som från Bohuslän, Dalsland och trakterna kring Trollhättan, kom till Saab under denna tid. Den grund de var med och lade, blev sedan en god plattform för satsningen på bilen, en satsning som under Svante Holms mångåriga och skickliga ledning av Saab-T blev ett lyckokast.
— Vad tror du om Saabs framtid?
— Har man varit på ett företag i tre decennier, är det nog naturligt att man kommer att hålla sig underrättad om vad som kommer att hända där framöver. Jag ser ljust på Saabs framtid, men jag tror inte man skall dra för stora växlar på den. I dagens alltmer hårdnande konkurrensklimat gäller det att hushålla med anförtrodda medel, och lyckas man med det finns det goda möjligheter att vidareutveckla företaget. Jag tror säkert att Bengt Åkerlind skall lyckas samla sina styrkor till en extra kraftsamling inför den uppgiften.

Dynamiska Saab-år
— Om du summerar alla sina Saab-år — hur tycker du de har varit?
— Mycket intressanta! Att ha fått vara med företaget från starten och se det växa upp till sitt nuvarande format har varit en stor förmån. Det har varit en oerhört intressant och dynamisk tid. De första åren med produktion av krigsflygplan och med kriget kring knutarna, hade sin speciella prägel och dynamik, övergången till bilproduktion hade sin, liksom de senaste årens explosionsartade utveckling. Både flygplan och bilar har dessutom varit mycket stimulerande produkter att arbeta med. Jag har trivts med företaget och den goda anda som varit rådande och som jag hoppas skall kunna leva vidare även inom storföretaget Saabs väggar.

— Till sist: Vad tror du behövs för att få en verkstad av Saabs format att fungera tillfredsställande?

— Ordning, reda, disciplin och gott samarbete är nödvändigt om samvaron på arbetsplatsen skall bli angenäm. Tänker man sig motsatserna: Oordning, oreda och respektlöshet och ofördragsamhet ja, då har man nog en arbetsplats där få skulle trivas.

Vi tackar Nils-Gustaf Nilsson för de minnesbilder och synpunkter han förmedlat oss från sina många Saab-år och vi önskar både honom och hans familj lycka till i Skepparegården i Båstad.

Aage