Bilaga
 

1952-03_VIPS2


De för Saabvagnen bästa sträckorna var de kurviga, isiga alpvägar som bilden här ovan visar prov på
 
HAR NI ATOMBOMB I BILEN?
FRÅGA TILL RALLYSEGRANDE GRETA


 
 
En segervisst leende fru Greta omedelbart
före starten från Stockholm.

— Gratulera inte mej, gratulera bilen i stället, skrattar Greta Molander, när Vipsred. får henne på tråden efter hemkomsten från
     Monte Carlo-triumfen.
— Saaben är fenomenal. Man har bara att sätta sig i, tuta och köra, så går resten av sig själv.

På den här tävlingen skötte den sig perfekt, i synnerhet på de snöiga alpvägarna. Där hämtade vi in försprånget på ”Jaguarer”, ”Simcor” och andra vrålåk, som tidigare susat förbi på autostradorna. I de långa uppförsluten går den förstås inte så fort, men desto snabbare utför. Ja, det är som att åka cykel, man får slita uppför, men i nerförsbackarna är det bara att slänga ut benet i kurvorna och släppa på.

— Vad jag uppskattade mest hos bilen? Det var att den blivit så mycket starkare. De satte in större förgasare och större spolar (men fråga inte mera om motorn, för den begriper jag inte ett dugg av) och det gjorde underverk. Nu kom jag utan vidare upp i 115—120 km/tim, medan jag förut hade fullt sjå att komma över hundra. Farten väckte också sensation. ”Har Ni en atombomb i bilen?” frågade engelsmännen där nere.

Så lyfte man på huven, och då sa dom, ”Åh, herregud, var det allt?”

Men hela bilen drog också uppmärksamhet till sig. Var man stannade blev det strax folksamling, och vagnens linjer och utseende beundrades.

— Om jag känner mig hemma på Rivieran? Ja, det här var ll:e rallyt jag gjorde, och det tredje med Saab. En gång tidigare — 1937 — har jag vunnit damklassen, och med Saab har jag förut kommit 2:a och 4:a. Saaben hjälpte mig också till första pris i förra årets Midnattssolsrally och i Rikspokalen, då jag förresten hade den här rallyvagnen fast den nu blivit ljusblå. Kom sen och säg att inte Saab är bra! Nästa gång vi ställer upp, Saaben och jag, blir nog i det holländska Tulpanrallyt i april. Där har de lagt in en ny klass med sådana bestämmelser att jag frågade tävlingsledaren nu på hemvägen, om den tillkommit speciellt för Saab. Till svar fick jag bara ett underfundigt leende.

Vi får väl se hur det kan gå i april, slutar fru Molander. Nu far jag i alla fall hem till Norge, där jag även i vardagslag har tillfälle att köra in mig på min kära Saab.