Arkiv
    SAAB  Veteranerna

En berättelse nedtecknad av Rony Lutz, känd illustratör, som under många år arbetade på Saab:s marknadsavdelning. Nästan alla sprängskisser i tekniska publikationer bär hans signatur.


Sagan om lille Saabastian

Lille Saabastian såg dagens ljus strax efter andra världskriget – i en tid som kändes som en stor lättnad.
Släkten kom från både Öster- och Västergötland och Saabastian växte upp bland flygingenjörer och med en visionär formgivare som gudfar. Området hette Stallbacka, intill Göta älv i Trollhättan. Där tog Saabastian 1947 sina första stapplande steg, samtidigt som han gav ett lustigt puttrande ljud ifrån sig.
Han blev snabb och smidig som en vessla och sprang under de kommande åren från alla sina lekkamrater på de små skogsstigarna där hemma. Allt oftare stod han också på prispallen i större idrottsliga sammanhang.
En sak vållade honom dock bekymmer och irriterade omgivningen mer och mer: Saabastian led av gaser i magen! Han skickade därför efter s k ’V4-tabletter’ från en firma vid Rhen i Tyskland. Där hade man stor erfarenhet av att bekämpa dålig lukt och därifrån kom också ett välluktande vatten som hette 4711.
Mycket riktigt! Över en natt var problemet löst, Saabastian fick en rejäl kick och var nu, i 20-årsåldern, snabbare än någonsin och mycket populär.

Men säg den lycka som varar!
Saabastians affärssinne hade sina brister och släkten tyckte att han skulle komma under moster Scanias beskydd. Hon var en mycket seriös person och i hennes välordnade organisation och under hennes överinseende skulle han snart komma till sin rätt.
I moster Scanias familj fanns det ett par riktiga snillen. De hade lång erfarenhet av en speciell andningsteknik som gick under namnet ’turboladdning’. Den skulle kunna ge Saabastian oanade kraftresurser!
Vid den här tiden hörde också en kille från Göteborg av sig. Han kallades för Pe-Ge och han var mycket intresserad av all ny teknik och han ville att han och Saabastian skulle bilda ett nytt gemensamt team.
Men Saabastian, som redan provat den nya tekniken, kände att han kommit på något verkligt stort och tackade därför stolt nej till anbudet.

Nu lossnade det också rejält för Saabastian. Han gjorde allt bättre resultat och slog till och med världsrekord på Talladegabanan i USA.
Beundrarpost strömmade in från hela världen och speciellt välutbildade fans, t ex läkare, arkitekter, advokater, tyckte att Saabastians speciella framtoning stämde väl med deras egen livsstil.
Under några lyckliga år rörde sig nu Saabastian världsvant bland de stora grabbarna. Han fick utmärkelser överallt, han sponsrade musikaler, golftävlingar och en rad tennisturneringar och syntes ständigt i media. Ofta i sällskap med andra världsberömda svenska idrottsmän inom
bl a skid-, tennis- och motorsport.

Men när 1980-talet gick mot sitt slut, var också Saabastian slut. Han hade levt över sina tillgångar och när konkurrenterna sprang om honom hade han inte något att sätta emot.
Han var nu inne i en mycket svår 40-årskris.
Det gick rykten om att han t o m sökt hjälp hos en läkare i Japan och någon hade hört att han också försökte få hjälp i södra Europa.
Oväntat dök då en hjälpare upp från andra sidan Atlanten: Store Onkel GM tyckte att Saabastian var en trevlig prick och han ville därför ställa upp vid moster Scanias sida och stötta Saabastian. Med de bådas stora resurser skulle det snart gå bra för Saabastian och själv räknade han förstås med att tjäna några dollar på Saabastians talanger!

Ganska snart märkte dock Saabastian att Onkel GM inte riktigt visste vad han ville med honom. Han fick inte heller spela den roll i den nya syskonskaran som han förväntat sig.
Åren gick och moster Scania gav upp hoppet om att Saabastian skulle stadga sig – länge nog hade Saabastian nu fördärvat hennes annars så fina bokslut. Nej, nu var det lika bra att Onkel GM fick ta hand om Saabastian helt och hållet!
Onkel GM tyckte nog att Saabastians dyra leverne var litet förargligt, men Saabastian hade ju för övrigt ett så gott rykte att Saabastian fick fortsätta som tidigare.

Det märktes nu allt mer att Onkel GM började bli gammal – det var inte mycket kvar av den väldige he-man han än gång varit. Han orkade inte hålla sig i trim och han hade länge lyssnat på inkompetenta rådgivare. Trots varningar körde han på som vanligt och upptäckte då till sin förvåning att han en dag inte hade en dollar kvar i plånboken.

Nu var han tvungen att visa handlingskraft!
Direkt från sjukbädden på intensiven i Detroit bestämde han att Saabastian från och med nu skulle få klara sig bäst han ville. Han försökte göra sig av med sin tidigare skyddsling, men eftersom det nu var svår kris i hela världen var det inte som ville ta hand om Saabastian.
What to do? – Nu var goda råd dyra!

Det fanns dock en person som borde ställa upp och stötta Saabastian: Tant Maud i Sverige.
Svenskar brukar ju gå med på det mesta, det hade historien visat.
Men tant Maud, som stod med bägge fötterna i den svenska myllan, ville inte höra talas om några förhastade beslut. Hon tog reda på hur det var ställt med Saabastian och tackade sedan nej. Kunde det bli värre?
Även Saabastian låg nu efter en hjärtattack på sjukhuset. Han, som hade överlevt både det ena och det andra, såg sig nu omgiven av en massa läkare som skakade på huvudet. Någon hade
t o m beställt en kista….

Saabastian tittade ut genom sjukhusets fönster och såg då ett flygplan avteckna sig mot den blå vinterhimlen. Det var ju därifrån han fått sin inspiration under alla år och nu väntade han på ett tecken från ovan.

Saabastians egna supporterklubb – ’The Trollworkers’ – hade alltid ställt upp på hans sida.
Nu väntade dom oroligt på besked i väntrummet. Även dom hade ju vant sig vid att allt löste sig på något sätt med Saabastian. Kunde det verkligen nu vara så illa att han låg för döden?
Man började därför diskutera intensivt hur man skulle kunna rädda Saabastian. Skulle man inte kunna göra en storfilm i Trollywood om hans liv? ’Sound of turbo’ eller nåt sånt?
Eller ’Det våras för Saabastian’ – fast det kändes kanske en smula osäkert. Tänk så många statister det skulle behövas. Men om man lyckades så skulle det ju komma in en massa pengar som skulle kunna hjälpa till att få Saabastian på fötter igen.
Sätt fart grabbar, nu gäller det liv eller död. Ring Steven Spielberg!

Saabastian hade under vistelsen på intensiven tappat mycket i vikt. Han hade också genomgått en behandling med Königsägg, som kom från en gård utanför Ängelholm. Behandlingen visade dock inget bra resultat och avbröts därför plötsligt.
Då dök en envis holländsk läkare upp. Efter mycket om och men och med viss hjälp från tant Maud, lyckades han få upp Saabastian ur sjuksängen. Det sades också att doktor M haft hemliga ryska mediciner med sig i sin läkarväska….

Saabastian kom nu på vingliga ben för första gången ut på sjukhustrappan där hans hängivna ’Trollworkers’ tog emot honom under stort jubel. Han berättade litet försiktigt om sina framtidsplaner och lovade att efter rehabiliteringen och med hård träning snart vara igång igen.

Leve Saabastian!



                                                                                                          TILLBAKA

                                                                                                      Tillbaka till löpsedel

 
 

  Saab s Veteranförening
  c/o Innovatum 
  Box 902
  461 29 Trollhättan
Ansvarig utgivare:
Göran Jönsson     
Tel.0520-97630
Email: 
goran.joensson@gmail.com
Webmaster:
Olle Johansson
Tel. 0520-31663
Email:
olle.johan@telia.com

 

©
Eftertryck utan tillstånd förbjudes.
Citera gärna, men ange källa!